Ninja-mannen

Sommaren 2008. Vi har fått en höjdarspelning på Öland. Närmare bestämt ”at the Royal Family Summer Residence Solliden”. I närvaro av Hans Majestät Konungen av Sverige. Med gemål. Till råga på allt tillsammans med Sven Zetterberg. Arrangemanget går under namnet “Blues i Kunglig miljö”. Fint värre! Kan man må hända kalla sig för Kunglig Hovleverantör av Blues?! Nu gäller det bara att hålla tummarna att Tobbes sambo håller igen så att arrangemanget inte spolieras av en barnafödsel… Bad timing, Tobbe!

Till råga på allt bryter basisten Lennart Lundbergs rygg ihop några dagar innan den stora händelsen. Räddningen blir min äldste som Edvin, skolad i pappas bluesanda, som kommer nerfarande från Oslo för genrep förmiddagen samma dag som evenemanget äger rum. Som tur är kan han sin gamle fars bluestänk, och låtarna sitter som en smäck!!! Vi häpnar…

Dagen innan den stora begivenheten har min yngste son ätit pizza på sta´n, och kommer hem och berättar följande: ”Jag var med om något märkligt. När jag och min kompis satt och åt kom det förbi en man som såg ut precis som en Ninja. Läderkostym, maskerat ansikte och en stor sabel i handen. Jag blev riktigt chockad…” Jahapp, tänkte man som luttrad förälder, nu har han sett för många japanska actionfilmer. Mytoman helt enkelt…

Nåväl, vi packar bussen och glider iväg mot soliga Solliden, och anländer i exakt samma sekund som Zetterberg och hans gäng. Vi packar upp, stojar och skämtar om kungen och stället, får tillsägelser av Sollidens ”direktör” om att det måste vara tyst klockan 21.00 ”exakt”, för då vill den kungliga familjen dra sig tillbaka i lugn och ro. Publiken börjar samlas med sina brassestolar, filtar, fika-(vin-)korgar och annat. Silvia skymtar förbi… Och myset lägger sig i kvällssolen.

Efter ett tag upptäcker vi en hel del udda figurer i publikhavet. Kostymklädda herrar med hörsnäckor och solglasögon, pratandes i manschetterna. SÄPO. Så hopplöst det måste vara att vara så känd att man inte ens kan fixa en liten blueskonsert utan att behöva fylla stället med agenter. Tänkte vi… Plötsligt drar arrangören mig i ärmen och viskar: ”Kungen kommer förmodligen inte ikväll. Den kungliga familjen är utsatt för ett hot. Ninjamannen har blivit sedd i Borgholm. Han gick in på Ölandsbladet och högg sönder ett porträtt av Victoria med sin sabel. Säkerhetsfolket är alldeles till sig. Han är tydligen helt fixerad vid Vickan.”
”Men kan man inte spärra in honom?” undrar jag.
”Det är det som är problemet. Ingen vet hur han ser ut under maskeringen. Det enda man vet är att han är från Danmark.”
”Jösses!”

En paranoid stämning lägger sig över bandet som en våt filt. Misstänksamt plirar vi ut bland publiken för att försöka utröna vem som är en potentiell galning. Finns en sabel insmugglad i fikakorgen? Går inte den där mannen ovanligt stelt med ena benet?! Har inte den där mannen ett ovanligt japanskt utseende. Visst ja, han var ju dansk. Som om det skulle göra saken bättre. Tänk på dansken som slog domaren på käften i senaste fotbollslandskampen…

Och lite besvikna blev vi nog över kungens frånvaro. Vi hade väl alla sett fram emot att få förgylla hemsidor och familjealbum med Doctor Blues poserande tillsammans med landets överhuvud. Nåväl, vi har ju NÄSTAN spelat för kungen…

Spelningen går som en dans. Mysigt och trevligt. Kvällen avslutas med middag och övernattning i arrangörens underbara villa vid havet…

På måndagen möts vi av skrikande löpsedlar: ”Ninjamannen gripen i Växjö”. Samtidigt som vi läser löpsedlarna kommer Ninjamannen promenerandes på Växjö gågata och passerar oss med c:a en meter. Jag ryser…